♥

Här kommer lite bilder som jag tog under konserten...Enjoy :D

Har aldrig varit med om något så öronbedövande skrik som samtidig gav mig pytteskin!

 

Moster och kusin kom la vid typ 06:00 å så började resan mot huvudstaden. Vi var la uppe vid middag någongång. När vi sen skulle leta upp hotellet som låg på östermalm så blev det bara EN felkörning heja oss. Sen att felkörningen skedde på en taxi/bussfil (eller var det nu var) är en annan historia haha :). Sen hände ingeting frams till konserten. Sen när vi väl kom fram och in i friends arena så var klockan 20:00...Ja vi hade lite panik innan. Men vi missade bara förbandet men liksom jaja spela roll. Sen när konserten började asså shit. Säger det igen har aldrig varit med om något sånt skrik förr. GALET var det!! Finner inga andra ord...Så jag klistrar in en länk från aftonbladet där Per Magnusson skrivit ner vad han tyckte om konserten. Å en liten filmsnutt :P

 

 

 

Konserten – låt för låt

Up all night +++

”Katy Perry’s on replay”. Låten vill inget hellre än att vara ”Teenage dream”. Och dränks i lätet ”iiiiiihhh!”

 

I would ++

Versen lånar oskyggt från Drakes och Rihannas ”­Take care”. Musiken fortsätter att föra en ojämn kamp mot publikens höga tinnitus-ton.

  

Heart attack +++

Mer Katy Perry-pop med hubbabubba-smak. ­Refrängen är så gullig att Hanson-bröderna framstår som farliga i jäm­förelse.

  

More than this +++

Kvällens första smäktande ballad. Pur mascara-stänkt elevkalender-poesi.

  

Loved you first +++

Får det lov att vara ett stycke New Radicals-rock i midtempo? Jamen tack gärna.

   

One thing ++++

Sluter pojkbandscirkeln och lånar värdigt från Backstreet Boys ”I want it that way”.

 

C’mon, c’mon ++

Låten påminner lite för mycket om den svenska sång- och dansmannen Danny för att det ska ­kännas riktigt bra. Men man kan alltid vila ögonen på Big Ben-bilderna i bakgrunden.

  

Change my mind +++

Bandet svävar över publiken och landar på en liten scen i mitten av arenan.

 

One way or another ­(Teenage kicks) ++

Kvintettens välgörenhets-medley mellan Blondie och The Undertones framförs på en liten scen med klubb-belysning men är lika poänglös som en ­fabrikssliten punk-t-shirt från Topshop.

  

Last first kiss +++

One Direction utgör ett tämligen oskuldsfullt alternativ till den porrifierade samtida popen, men med textraden ”I want to be the first to take it all the way” får de kinder att rodna och föräldrar att harkla sig.

  

Moments +++

Söt som en hundvalp.

  

Back for you +++

Hooken i refrängen stinker av svensk kvalitet och popduon Yacoub och Falk.

  

Summer love +++

Ett lägerelds-moment. Ledsna pojkar med gitarr sjunger stämsång tillsammans.

 

Over again ++

Den här typen av singer/songwriter-rim gör Harry Styles beryktade exflickvän Taylor Swift betydligt bättre.

   

Little things ++++

Kvällens mest rörande stund.

 

Teenage dirtbag +

De kan välja och vraka ur rockhistorien? Och de ­väljer att tolka Wheatus?

 

Rock me ++

”Do you remember ­summer of 09?”. Hm. ­Nostalgi klär inte 19-åriga pojkband.

  

She’s not afraid +++

Lånar groovet från Outcasts ”Hey ya” och ­refrängen från slutscenen i valfri amerikansk college­film.

   

Kiss You ++++

Ännu ett stycke kvalitetsrefräng tillverkad av ­Yacoub och Falk. Komplett med konfetti.

Extranummer   

Live while we’re young ++++

Ja, riffet rippar The Clash. Men vad gör det när sången framkallar lika mycket endorfiner som London maraton. Scenrekvisita: svensk fotbollströja och blågul fana.

    

What makes you ­beautiful +++++

En alldeles magisk pophit.

 

 

Asså okej det är en cover men jag kan seriöst lyssna på denna en hel natt om jag är i ett "impossible mood"